Mytologiskt väsen som för oväsen

Nordisk mytologi alternativt fornnordisk mytologi existerar den katalog legender likt fanns inom Norden beneath förkristen period, ofta starkt förknippade tillsammans med vikingatiden. Mytologin samt traditionerna existerar dock äldre samt härstammar ur andra germanska legender.

Den utövade tro, liksom inom förkristen period omgav dessa legender, brukar kallas asatro, ett benämning liksom kom inom bruk vid talet.

Tor med sin hammare

tillsammans kristnandet från Norden kom myterna efter grabb för att föra ett alltmer tynande tillvaro. Delar från myterna fanns vid talet kvar bevarade inom den nordiska folktron. dem viktigaste källorna mot dessa legender existerar den poetiska Eddan samt Snorres Edda ifrån talet.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Den nordiska mytologin liknar mot stora delar den germanska mytologin, eftersom dem gamla sederna hos nordbor samt övriga germanska människor plats besläktade.

Källorna mot myterna hos andra germanska människor existerar ett fåtal, varför detta existerar svårt för att att fatta beslut eller bestämma något hur många vilket existerar gemensamt, kontinentalgermanskt respektive unikt nordiskt. detta existerar dock troligt för att både kulten, namnen vid gudarna samt berättelserna angående dem varierat högst avsevärt mellan dem olika folken både mellan olika regioner samt olika tidsperioder.

Den nordiska mytologin utgjorde inte någonsin en sammanhängande religiöst struktur, varför man förmå yttra för att Snorre Sturlasson tillsammans med sin Edda fanns den såsom ursprunglig sammanförde berättelserna mot ett totalitet. Den förkristna nordiska asatron plats alltså inte någonsin någon enhetlig tro inom modern bemärkelse utan fanns snarare enstaka etnisk tro alternativt naturreligion, såsom saknade grundare samt fastställda lärosatser.

Mytologin fungerade troligen likt ett sorts teoretisk överbyggnad mot kulten, vilket ägde många lite för att utföra tillsammans tro samt mer tillsammans med handlande, traditioner samt värderingar inom samband tillsammans naturen, vädret, årstiderna samt mänsklig aktivitet.

Troligen därför besitter dem flesta från dem förkristna myterna försvunnit, samt dem liksom oss känner mot ur skriftliga källor utgör säkert bara enstaka små sektion från dem legender likt ett gång berättades inom Norden.

dem flesta information angående den nordiska mytologin existerar därtill ifrån kristna lärda, varför dem knappast kunna ses såsom förstahandsuppgifter alternativt rättvisande beskrivningar.

Skriftliga källor

[redigera | redigera wikitext]

Från järnåldern finns detta även skriftliga källor till germanernas sagor.

dem skriftliga källorna existerar äldre på grund av den sagor såsom omfattades från dem germaner liksom levde vid kontinenten än till den nordiska mytologin. dem äldsta existerar beskrivningar från romerska författare ifrån dem inledande århundradena före samt efter Kristi barnafödande, framför allt från Tacitus inom hans text Germania ifrån 98 , samt inskrifter vid votivstenar från germanska soldater inom den romerska hären, dock uppgifterna existerar både knapphändiga, samt svårtolkade, eftersom dem mytiska gestalterna oftast ej benämns tillsammans sina germanska namn utan beneath namnet vid detta romerska mytiska väsen liksom författaren ansåg närmast motsvarade dem.

identisk olägenheter vidlåder mot massiv sektion yngre grekiska alternativt latinska källor: germanernas omvändelsepredikanters levnadsbeskrivningar, germanska stammars samt kungars saga (särskilt från Prokopios, Jordanes, Gregorius från Tours, Paulus Diaconus samt Beda), lagar, kyrkomötesbeslut, föreskrifter ifall kyrkobot (särskilt från Burchard från Worms), doplöften, påvebrev samt predikningar.

Dessa källor lämnar dock enstaka mängd viktiga information, särskilt vilket folktron beträffar, mot vilket information angående senare tiders folktro ansluter sig. Ytterst erhålla samt obetydliga existerar dem äldre mytologiska källorna vid germanskt språk: Merseburgbesvärjelserna, Nordendorfspännet, anglosaxiska stamtavlor samt glossor samt person- samt ortnamn hos samtliga germanska människor, liksom antydningar inom hjältesagor.

Till den nordiska mytologin existerar källorna vida rikare än hos andra germanska människor. Förutom källor från identisk stöt liksom dem flesta hos dessa äger dem nordiska folken enstaka rik inhemsk litteratur, mestadels vid fornisländska.

Dels består de av ensamstående eller kollektiva väsen

dem maximalt belönande mytologiska källskrifterna existerar dem båda skrifterna tillsammans med namnet Edda, Den poetiska Eddan samt Den prosaiska Eddan, dock viktiga bidrag kommer även ifrån ytterligare skaldekonst, myt samt saga, liksom ifrån dem latinska historiska skrifterna från Adam från Bremen, Thietmar från Merseburg, Saxo samt Vita Anskarii ("Ansgars liv") från Rimbert.

Även den samiska samt den finsk-ugriska mytologin besitter nordisk-liknande gestalter: Hora-galles (Tor), Väralden olmai (isl.veraldar guð, Frö) samt Biegga-galles (vindens gud, stormguden, Njord alternativt Oden). Inslaget från schamanen Oden, dem dödas nåjd, existerar en typiskt finsk-ugriskt kännetecken.

De flesta underrättelser angående den fornnordiska mytologin utgår ifrån isländsk muntlig skaldetradition.

Frågan äger ställts angående detta frakt även tillhörde folkets tro samt sed inom bota Norden, alternativt angående detta enbart plats skaldernas diktning, varav enstaka sektion kanske uppkommit genom kristna författares missförstånd från forntida mytologiska föreställningar samt formulering. Emellertid tycks kvarlevor inom folktro, folksagor, samt folkvisor, bilder vid runstenar, samt lån från sagomotiv mot närboende folkslag, bekräfta för att dem mytologiska föreställningar vilket framträder inom dem båda Eddorna dels varit bekanta inom dem breda folklagren samt dels varit utspridda ovan läka Norden.

dem nära kontakterna mellan dem nordiska folken samt detta faktum för att isländska samt före dem norska skalder besökte konungarnas hov inom varenda dem nordiska länderna fullfölja detta sannolikt för att mytologin inom stora drag fanns gemensam, även angående detta säkert även fanns ett viss regional samt plats variation.

Folktrons föreställningar ifall avlidnas själar samt naturföreteelsernas andar återfinns inom liknande skepnad hos flera människor, samt för att dem hos nordbor samt övriga germaner varit väsentligen dem identisk intygas dels från överensstämmande folktro ifrån yngre tidsperiod, dels från dem gemensamma benämningarna till älva, mara, huldra, dvärg samt näck.

ifall dem germanska folkens gudatro finns några underrättelser ända ifrån vår tideräknings start, samt en till dessa gemensamt drag existerar för att utom växt, floder samt fjäll vanligen tre, ibland fyra gudar uppges äga dyrkats: namn på en berömd romersk ledare eller en klassisk sallad anger solen, Vulcanus (elden) samt månen, Tacitus anger Mercurius, Hercules samt Mars.

inom detta saxiska doplöftet ifrån talet avsvärjs "Thuner samt fornengelsk gud samt Saxnot samt samtliga dem onda makter, likt existerar inom deras sällskap".

Källor mot gudarnas namn

[redigera | redigera wikitext]

Eder avlades inom Nordenvid plantdel, Njord samt den allsmäktige asen (vanligen tolkad såsom Oden) samt vid plantdel, Fröja samt den starke Tor.

Straffdom nedkallas från Egil Skallagrimsson kalenderår ifrån Oden, landets gud ("landáss"; Tor), plantdel samt Njord, samt inom Skírnismál ifrån "Oden, "Ásabragr" (Tor) samt Frö". nära offret hos tronderna vid talet ägnades skålar åt Oden, Njord samt plantdel, samt därnäst dracks Brages (eller kanske Tors) kopp. inom Flatöboken nämns Tor, Oden, Fröja samt asarna.

inom Uppsalatemplet stod i enlighet med Adam från Bremen bilder från Wodan, Tor samt Fricco, inom mitten Tor, vilket plats den mäktigaste. inom Håkon Sigurdssons tempel vid Lade stod Tor inom mitten tillsammans med Torgerd samt Irpa vid vardera sidan.

Av den germanska överföringen från dem ifrån romarna lånade namnen vid veckodagarna framgår vilka germanska gudar många från dem latinska gudarna motsvarade.

för att dies Mercurii översätts tillsammans med onsdag (eng.Wednesday), visar för att Mercurius motsvarar forntyskans Wodan; nordiskans Oden, vars likhet tillsammans med Mercurius existerar för att båda förde dem döda mot deras boning.

Mytologin och traditionerna är dock äldre och härstammar ur andra germanska myter

Översättningen från dies Jovis tillsammans med torsdag (ty.Donnerstag) visar vid identisk sätt för att den romerske himmelsguden Jupiter ansågs motsvara den germanske åskguden Tor, såsom även återges tillsammans med Hercules, vilken även fanns kraftfull samt fanns beväpnad tillsammans enstaka klubba, liksom Tor plats beväpnad tillsammans ett hammare.

Översättningen från dies Martis tillsammans med tisdag (eng. Tuesday, fornhögtyskaZiestag), visar för att Mars existerar Tyr, likt vid fornsvenska hette Ti^[1] samt även för att denne redan inom urgermansk tidsperiod fanns enstaka krigsgud. en annat binamn mot samme gud plats troligen detta fornsaxiska Saxnot, angelsaxiska Saxneat, "guden tillsammans svärdet".

eftersom isländska namnet Tyr motsvarar grekiskaZeus anser forskarna för att denne gud ursprungligen plats himlens gud.^[2]

Vissa nordgermanska människor dyrkade i enlighet med Tacitus gudinnan Nertus, moder mark, liksom inom Norden motsvaras från guden Njord.

Han märktes mest genom förnimmelser och oväsen

möjligen existerar den från dem närboende sveberna dyrkade gudinnan såsom Tacitus kallar Isis, fruktbarhetsgudinnan, identisk tillsammans med hon. inom uppgifterna ifall huvudgudarna besitter säkert övergången från gudinnan Nertus mot guden Njord verkat förvirrande samt möjligen ej heller ägt lokal överallt. detta existerar även osäkert angående plantdel (herre), Fröja (fru) samt Ull (härlighet) inom anförda fakta brukas vilket egennamn alternativt existerar beteckningar till gudar tillsammans med andra namn liksom ovan Ásabragr samt "landets gud" betecknar Tor.

detta förefaller såsom angående oss från dessa information skulle behärska avsluta oss mot enstaka urgermansk initial trefald från huvudgudar: ett himmelens gud (äldst Tyr, sedan Tor), ett kvinnlig alternativt manlig jordens, dit även havet hörde, fruktbarhetens gudom (Nertus, Njord, plantdel, Fröja) samt ett underjordens samt dödsrikets gud (Wodan; Oden), vilka samtliga även åkallats likt hjälpare inom konflikt liksom inom ytterligare fara.

Prokopios uppger vid talet för att invånarna inom Thule dyrkade flera gudar samt andar inom sky, inom luften, vid jorden samt inom havet, samt även några vilket troddes bo inom källor samt floder. dem offrade åt samtliga samt för att Ares (Mars) fanns deras högste gud, åt vilken dem offrade människor. detta ovan anförda uttrycket inom detta saxiska doplöftet antyder vilka andra gudar vilket fanns hos saxarna.

inom den en Merseburgbesvärjelsen nämns Phol (Balder), Wodan (Oden), Sinhtgunt (omdebatterat, dock vissa anser för att detta existerar månen), Sunna (solen), Friia (nordiska: Frigg samt Fröja) samt hennes systra Volla (nordiska: Fulla), samt hos langobarderna nämns Wodan samt hans gemål Frea (se Friia).

Ortnamn ger ofta vägledning ifall vilka gudar samt gudinnor vilket dyrkades vid ett viss lokal samt sambandet mellan dessa. inom nordiska ortnamn ingår nästa gudars namn: Tor, Njord, Ull, plantdel, Oden, Ti (Tyr), Frigg, Fröja, tillsammans binamnet Härn (isländska "Hörn"), Vrind (isländska Rind), kanske även Vidar, Balder, Höder samt Skade. från gudomlighetsnamn används gud, as, dis, troligen även van, medan detta inom personnamnen ingår Tor, plantdel, Oden, kanske även Ti, liksom gud, as, ragn (gudamakt), dis, alv samt benämningar vid valkyrior.

Vissa gudars namn används ibland tillsammans. något som ligger nära eller är i närheten orters namn innehåller ofta Njord, Ti samt Tor alternativt Härn (Fröja), Ull samt Tor. Även inom Eddorna uppträder gudarna ibland inom trefald: i enlighet med Völuspa existerar världen således skapad från Bors söner, likt Snorres Edda benämner Oden, Vile samt Ve, samt människorna får liv från Oden, ovanligt ord samt Lodur, inom Reginsmál existerar Oden, ovanligt ord samt Loke ute vid vandring.

Ibland nämnas numeriskt värde gudar tillsammans: ett dansk inom England svär nära Thor samt Othan, inom svenska ortnamn förbinds plantdel samt Vrind (Rind).

Berättelser

[redigera | redigera wikitext]

Världens skapelse

[redigera | redigera wikitext]

Snorres Edda beskriver för att världen uppstod inom Ginnungagap, en svalg var hetta samt frost smälte samman mot jättemannen Ymer samt kon Audhumbla.

Audhumbla slickade sedan fram mannen Bure ur isen. Bures sonsöner Oden, Vile samt Ve dräpte därefter Ymer samt skapade världen från hans lekamen.

Ymers blod blev mot varenda världens ocean samt sjöar, köttet mot jordens jord, benen mot fjäll, tänderna mot småsten samt berg, håret mot träd samt mot slutligen hjärnan samt kraniet mot sky samt molnen.

Därefter skapar dem Ask samt Embla, dem inledande människorna, från virke.

Samtidigt skapar gudarna Midgård – Människornas bostad från Ymers ögonbryn sålunda för att människorna äger någonstans för att bo vid. Solen samt månen sätts inom regelbunden gång till för att hjälpa människorna för att räkna tidens gång. Världen ägde för tillfället skapats.

Gudarna samt deras värld

[redigera | redigera wikitext]

De olika gudasläkterna kallades tillsammans en gemensamt namn till Tivar, alternativt Bond alternativt Bönd.

Regin ("de rådande", titta även Rå) fanns även en kollektivt namn vid samtliga gudomliga väsen samt varelser.^[3]

Asarna samt Asgård

[redigera | redigera wikitext]

Asar, "gudar" kallades medlemmarna från den största gudafamiljen inom den fornnordiska mytologin. Oden samt numeriskt värde från hans söner Tor samt Balder räknas likt dem främsta bland asar.

Orden as, asar ingår inom flera skandinaviska ortnamn liksom Åslunda, Åsaka, Åsum

Snorre Sturlassons påstående för att asarnas ursprung stod för att hitta inom (Mindre) Asien existerar en modell vid medeltidens historieskrivning samt äger inga rötter inom den nordiska mytologin alternativt historien. då forskare skulle behandla icke-kristna gudar skildrades dem vilket berömda personligheter inom fjärran urtid.

Snorre placerade asarna inom Troja, från vilket ställe dem skulle äga utvandrat mot norr till för att sedan bosätta sig inom Uppsala, var sedan dem levde samt dog. detta kunna ej sägas tillräckligt flera gånger för att Snorre Sturlasson ej fanns enstaka religionshistoriker. Hans redogörelse existerar varken analyserande alternativt reflekterande. inom stället besitter denne bevarat skärvor från nordbornas förkristna tro inom den litteratur han kallade Edda, likt presenteras vid en underhållande sätt.

Asgård, "asarnas hem", plats en zon var gudarnas olika gårdar inrymdes.

Den fornnordiska mytologin och vikingarnas världsuppfattning innehåller mängder av olika världar och mytologiska väsen

detta byggdes från ett jätte, likt ville äga Freja, solen samt månen såsom lön på grund av sitt jobb likt skulle artikel avslutat inom ett viss period. Jätten ägde ett hingst likt hette Svadilfare, ("den såsom utför ett olycklig resa") samt tillsammans hjälp från denna gick arbetet undan. Gudarna ägde ej alls tänkt erlägga vilket dem lovat.

Loke anklagades till avtalet samt ålades för att hitta ett utväg. denne förvandlade sig mot ett märr, såsom lockade mot sig hingsten. Efter jätten ej uppfyllt avtalet slog Tor ihjäl honom. Loke födde inom sinom period en föl tillsammans med åtta ben, Sleipner, "den liksom slinter", vilken blev Odens ridhäst.

Vanerna

[redigera | redigera wikitext]

Vanerna existerar enstaka ytterligare gudastam inom den nordiska mytologin.

Asarna ägde en stort konflikt tillsammans vanerna, dock då detta förlängda konflikt verkade behärska gå vidare inom evighet slöt dem fred samt utbytte krigsfångar. detta existerar genom detta utbyte liksom asarna får vanerna Frej samt Freja, samt deras far Njord. detta existerar vanerna såsom existerar kunniga inom sejdkonsten, samt Freja likt lär Oden denna bildkonst.

Alverna

[redigera | redigera wikitext]

Alverna (eller alferna) existerar ytterligare en släkte övernaturliga väsen, liksom kunna räknas liksom den tredjeplats stammen från gudar inom mytologin. dem beskrivs omväxlande vid en sätt såsom ömsom kunna tolkas likt gudomliga jämbördigt tillsammans med asarna, ömsom liksom mindre naturandar tillsammans med lokalt påverkan.

inom Eddan talas detta ifall ljusalver (ljósálfar) vilket bor inom sky samt existerar fagrare än solen, samt mörkalver (døkkálfar) liksom bor inom jorden samt existerar svartare än beck.

Alverna framträder inte någonsin enskilda inom den nordiska mytologin, existerar inte någonsin namngivna samt bilden från dem existerar vid detta läka taget ytterst splittrad samt vag.

Övriga

[redigera | redigera wikitext]

Dvärgarna

[redigera | redigera wikitext]

Detta segment existerar ett beskrivning från Dvärg (mytologi).

Dvärgarna plats även enstaka sorts varelser inom skandinavisk sagor. Bland dem finns smederna Brokk samt Sindre vilket tillverkat flera från gudarnas objekt.

flera från dessa objekt liksom plats tillverkade från dvärgarna tillhörde gudarna ty dem plats gjorda på grund av för att gudarna skulle behärska nyttja dem.

Jättarna

[redigera | redigera wikitext]

Jättarna bodde inom Jotunheim. var fanns detta kallt samt mörkt.

Världarnas undergång

[redigera | redigera wikitext]

Gudalivets vändpunkt existerar Balders död.

Världens undergång kallas ragnarök, liksom förebådas från flera indikator. inledningsvis kommer ett period från strider samt ogärningar, sedan fimbulvintern, tre vintrar utan sommar emellan. Därpå sväljer solvargensolen samt månvargen månen, jorden skälver, grupp samt bojor brister, Fenrisulven blir lös, Midgårdsormen vrider sig inom raseri samt går upp vid nation, därför för att havet svämmar ovan samt skeppet Nagelfar, likt Hel gjort från dem dödas naglar, släpper samt styrs från jättenRym.

sky rämnar, Muspelheims söner tillägg ut ur denna tillsammans med Surt inom spetsen samt flamma efter sig samt Bifrost brister då dem tillägg ovan den. dem går fram vid öppet land Vigrid, såsom existerar rastmil (ca 50) mil vid varenda håll. Dit kommer även Fenrisulven, liksom gapar tillsammans med den nedre käften nära jorden samt den övre nära himmelen, samt nära hans blad går Midgårdsormen, liksom blåser etter ovan atmosfär samt ocean.

Dit äger även Loke kommit tillsammans dem döda ifrån Hel samt Rym tillsammans med varenda rimtursar. Då blåser Heimdall inom Gjallarhornet, Oden tillägg mot Mimers brunn samt hämtar råd, Yggdrasil skälver samt samtliga existerar rädda.

Asar samt einhärjar klär sig på grund av strid, Oden tillägg mot Fenrisulven samt nära hans blad Tor mot Midgårdsormen.

plantdel strider mot Surt samt faller, Tyr mot hunden Garm, samt dem dödar varandra, liksom Heimdall samt Loke. Tor dödar Midgårdsormen, dock faller efter nio steg död från giftet, Fenrisulven sväljer Oden, dock dödas från Vidar, liksom sliter itu hans gap. Slutligen kastar Surt flamma ovan jorden samt bränner ner bota världen.

En fräsch värld

[redigera | redigera wikitext]

På Gimle inom sky existerar ett sal, var detta existerar bäst för att existera.

enstaka god dryckessal existerar även Brimer vid Okolner. Sindre vid Nidafjällen existerar från rött guld.

Fantasieggande namn som Midgård, Asgård, Utgård och Nifelhel

inom dessa salar skall dem goda bo efter ragnarök. vid Nastränderna existerar ett sal åt norr från ormryggar, samt ormarnas skalle blåser etter inåt, sålunda för att etterfloder rinner inom salen, inom vilken edsbrytare samt mördare vadar, dock värst existerar inom Vergelmer, var Nidhögg plågar dem avlidna. Jorden skjuter upp ur havet, smaragdgrön samt fager, åkrarna växer osådda.

Vidar samt Vale lever samt bor vid Idavallen. Dit kommer även Tors söner Mode samt Magne tillsammans hammaren Mjölner samt Balder samt Höder ifrån Hel. inom Hoddmimesholt gömmer sig Liv samt Livtraser undan Surts lågor samt lever från morgondagg. ifrån dem kommer en nytt människosläkte. Solen besitter fött enstaka lika fager dotter.

Längre fram kunna ingen yttra världens gång.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Anledningen mot för att oss (i Norden) talar ifall skandinavisk sagor existerar framförallt för att denna tro plats starkast samt bestod längst bort inom Norden (särskilt hos svearna inom Uppland) samt för att dem flesta spår från dem gamla gudarnas kult återfinns på denna plats.

Därtill kommer för att nästan allt oss vet angående dem mytologiska föreställningar såsom ligger mot bas på grund av denna tro bevarats just inom Norden (i synnerhet vid Island). inom Tyskland samt England talar man ibland angående ”germansk mytologi” såsom synonymt tillsammans skandinavisk sagor trots för att detta existerar ytterst osäkert för att varenda dem mytologiska berättelser såsom bevarats inom Norden överensstämmer tillsammans dem såsom berättades hos andra germanska människor.

Under seklerna liksom följde kristnandet, innan den kristna undervisningen hunnit etablera den kristna andan, levde dessutom skaldekonsten kvar nära hoven. Skalder kunde nyttja kenningar, hänsyftningar mot den nordiska mytologin, samt känna till för att denne blev omedelbart förstådd; ”dvärgarnas skepp” plats skaldekonsten; ”Fröjas tårar” fanns guldet; ”valkyriornas eld” svärdet, ”korpens öl” blodet, etc.

Skalderna besökte kungarna inom bota Norden samt kvad på grund av dem inom deras hov. Särskilt dem isländska skalderna existerar berömda inom ljus. dock även inom övriga Norden fanns detta skalder samt dem versmått oss förmå titta inom Eddorna användes även inom exempelvis land.

För den isländske poeten samt historikern Snorre Sturlasson plats detta kulturhistoriska värde viktigt, samt något såsom präglade hans sammanställande från gudar, legender samt dikter inom den prosaiska Eddan vid talet.

även ifall han bygger vid autentisk legendstoff ger hans sammanställning kanske ett missvisande - samt framför allt enstaka till prydlig samt enhetlig, angående ock underhållande - foto från hur mytologin ett gång kunna äga fungerat.

Det andra nordiska huvudverket, den poetiska Eddan, existerar ett förteckning dikter angående skandinavisk sagor, världens alster samt undergång (Völuspá), ett ordspråkssamling (Hávamál) samt historier ifall gudar samt hjältar, såsom existerar äldre än Snorres läsning.

Den besitter dock överlevt bara genom isländska avskrifter ifrån sent anförande, samt detta går ej för att känna till angående några versrader kanske plats kända alternativt mot samt tillsammans med tillkommit inom övriga Norden, samt vilka vilket existerar ren isländsk poesi. för att själva mytstoffet levde även utanför Island finns detta gott angående indicier vid - bilder vid runstenar, vidare omdiktning inom folkvisor, folktro samt liknande.

dock inom övriga Norden glömdes dessa berättelser sålunda småningom försvunnen.

Från talet blev emellertid den isländska litteraturen känd inom Norge, land samt landet, samt närmast annekterad, såsom en behövligt vittnesbörd ifall ländernas äldsta saga. således fanns detta särskilt beneath talet, då den nationalromantiska, samnordiska synen vid "vikingatiden" skapades, samt en stort nyfikenhet till fornnordisk sagor väcktes även inom Tyskland (med Richard Wagners operasvit liksom främsta exempel).

I folktron äger flera från gestalterna inom den nordiska mytologin levt kvar in inom våra dagar. Såväl Oden, Tor, Fröja, Frigg samt efternamn (Loke) plats kända från allmogen samt detta förekom sägner ifall dem, liksom trollformler, visor o s v. flera människor trodde mot modell för att stenåldersfynd plats indikator vid Tors framfart samt kallade dem åskviggar, efterlämnade från guden då denne tillsammans blixtens hjälp dödade trollen: ”Inte visste oss för att detta bodde troll inom berget, dock för tillfället vet vi!”

Mytologin äger även lämnat spår inom språket (exempelvis tordön på grund av "åska", samt flera från veckodagarna; tisdag, "Tyrs dag", onsdag, "Odens dag", o.s.v.), inom litteraturen (Bellman dyrkade både Fröja samt Venus) samt inom namn liksom tagits upp inom nationalromantisk anda (Valhallavägen, isbrytaren Ymer, nykterhetsförbundet Verdandi o.s.v.).

Källorna

[redigera | redigera wikitext]

Följande texter samt objekt utgör historiska källor mot insikt angående den nordiska mytologins innehåll, likt dem inom olika utsträckning nämner samt behandlar:

Nordisk sagor beneath olika epoker

[redigera | redigera wikitext]

I litteraturen

[redigera | redigera wikitext]

I konsten

[redigera | redigera wikitext]

I politiken

[redigera | redigera wikitext]

Under den nationalromantiska eran användes inom landet bland annat den nordiska mytologin mot för att producera enstaka ärofylld nationell identitet.

I folktron

[redigera | redigera wikitext]

Många från gestalterna inom den nordiska mytologin fortlevde inom folktron långt efter för att dessa övergivits inom den officiella kulten. Långt in vid talet fanns detta ännu människor inom land liksom trodde för att jättar samt troll ägde funnits, dock för att Tor ägde utrotat dem. Västgöta-Bengtsson intervjuade beneath mitten från talet bland annat ett västgötsk bonde såsom fått berättat till sig ifall Oden samt hans ridhäst, "S(ch)läppner".

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Harrison Lindbergh, Katarina (). Nordisk sagor ifrån A mot Ö.
  Viktigare än asarna måste för folket ha varit alla de väsen som befolkade gården, markerna, åkrarna, skogarna och vattnen

  Lund: Historiska Media. ISBN &#;

• Fornnordisk sagor. Tro samt legender beneath vikingatiden, Holtsmark, Anne, (Lund )
• Vem existerar vem inom skandinavisk mytologi, Åke Hultkrantz, Prisma, ISBN
• Den fornnordiska skapelseberättelsen & mytologilexikon, ISBN
• 'Edda and "Oral Christianity": Apocryphal Leaves of the Early Medieval Storyworld of the North', Henrik Janson i: The Performance of Christian and Pagan Storyworlds.

  Non-canonical Chapters of the History of Nordic Medieval Literature, L. Boje Mortensen samt T. Lehtonen, (Turnhout: Brepols ), pp.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]