copmud.pages.dev









Hur såg sveriges regering ut under andra världskriget

Regeringen Hansson III

Regeringen Hansson III alternativt samlingsregeringen plats ett svensk statsmakt tillsammans SocialdemokratenPer Albin Hansson liksom statsminister. inom övrigt bestod regeringen från ministrar ifrån dem fyra största partierna. Regeringen tillträdde den 13 månad samt satt fram mot den 31 juli samt kom därmed för att styra landet beneath andra världskriget.

Sammansättning

[redigera | redigera wikitext]

Samlingsregeringen bestod från representanter på grund av dem fyra största partierna:

Två riksdagspartier hölls utanför regeringen, detta prosovjetiskaSveriges kommunistiska område (senare Vänsterpartiet) samt Socialistiska grupp.

Samlingsregeringen hade representanter från socialdemokraterna, bondeförbundet, folkpartiet och högern

Tillkomst samt syfte

[redigera | redigera wikitext]

Regeringen tillkom såsom en utfall från detta sovjetiska anfallet mot land i norden inom Vinterkriget[källa&#;behövs] samt regerade mot slutet från andra världskriget.

Samlingsregeringen ägde numeriskt värde uppgift vilket den ville upprätthålla mot varenda pris:[1]

Alla andra politiska beslut plats underordnade dessa numeriskt värde mål.[2]

I regeringsdeklarationen framhölls för att syftet bland annat plats för att lägga dem inrikespolitiska stridsfrågorna åt sidan.

Då regeringen bestod från dem fyra största partierna, deras partiledare samt maximalt framträdande politiker innebar detta för att riksdagen förlorade påverkan. detta innebar även för att land beneath perioden även plats utan egentlig politisk opposition.[1]

Utökade maktbefogenheter samt förskjuten maktfördelning

[redigera | redigera wikitext]

Samlingsregeringen utökade sina egna maktbefogenheter beneath kurera tiden liksom kriget pågick samt detta fanns ingen politisk motstånd likt kunde stoppa den.[1] Politikernas utökade maktbefogenheter skedde vid bekostnad från demokratin samt folkets frihet.[1]

Genom kriget ägde riksdagen gett regeringen extraordinära fullmakter, mot modell ovan statsbudgeten.[3] inom praktiken fungerade detta därför för att riksdagen ofta informerades samt fick godkänna beslut inom efterhand.

Sveriges kommunistiska område fanns ej representerat vare sig inom utrikesutskottet alternativt utrikesnämnden samt saknade helt inflytande.[3]

Massövervakning samt kontroll

[redigera | redigera wikitext]

Den Allmänna säkerhetstjänsten (STJ) plats enstaka hemlig polis vilket lydde direkt beneath regeringen. Den ägde bildats från Regeringen Hansson II dock trädde ej inom full funktion förrän 12 april samt förblev hemlig till människor fram mot januari STJ organiserade beneath socialminister Gustav Möller samt ansvarade till censur- samt övervakningstjänst.[4] STJ:s Centralbyrå kontrollerade kommunikationer.

STJ:s Spaningsbyrå spanade vid misstänkta personer.

En kontrollapparat utvecklades samt riktades mot detta egna folket.[1] detta gjordes grova intrång inom enskilda människors privatliv tillsammans hänvisning mot "rikets säkerhet".[1] 42 miljoner meddelande öppnades samt 11 miljoner telefonsamtal avlyssnades.[1] 2 lokala ortsombud ägde mot övning för att meddela mot makthavarna angående opinionsläget.[1] Detta nära ett tidsperiod då Sveriges befolkning plats omkring 6,4 miljoner personer.

Statens informationsstyrelse inrättades samt påstods äga mot arbetsuppgift för att informera befolkningen, dock såsom egen såg liksom sin främsta övning för att meddela angående människor mot dem styrande.[1]

Strategier utvecklades till för att granska människor inom enstaka utsträckning vilket saknade motstycke inom svensk historian.[1] detta skedde samtidigt liksom samlingsregeringen hemlighöll samt hemligstämplade sina göranden.[1]

Ture Nerman, skribent på grund av tidningen Trots allt! (–), ifrågasatte beneath kriget regeringens metod för att beskära frihet inom landet istället till för att stärka den nationella stoltheten, slå vakt ifall demokratin samt dess principer, samt vid sålunda sätt uppväcka folkets kämparvilja.[1] denne jämförde tillsammans Winston Churchill inom Storbritannien samt Franklin D.

Roosevelt inom USA vilka denne skrev ständigt framhöll frihetens värden till för att stärka sina folks försvarsberedskap.[1]

Efter kriget riktade Sandlerkommissionen (i SOU [5]) bedömning mot regeringen framför allt till för att verksamheten ägde varit hemlig, eftersom detta fanns en hot mot rättssäkerheten.

Interneringsläger

[redigera | redigera wikitext]

Under kriget inrättades interneringsläger inom land (ibland kallade koncentrationsläger).

dem plats enstaka typ från arbetsläger till politiska fångar.

Initialt upprättades dem till för att frihetsberöva kommunister, vilka betraktades vilket statsfientliga element.

Historikern Alf W

tillsammans tiden växte gruppen intagna mot för att även omfatta radikala socialdemokrater, syndikalister, fackföreningsfolk, anti-nazister, samt tyska desertörer, därför kallade Englandsvänner. Även etnisk bakgrund utgjorde skäl till intagning. Intagning mot lägren skedde utan vare sig rättegång alternativt dom. Tage Erlander, såsom blev Sveriges statsminister inom 23 kalenderår tillsammans med uppstart , fanns såsom statssekreterare vid socialdepartementet den högste politiska tjänstemannen till dessa läger.[6]

Censur

[redigera | redigera wikitext]

Censur från pressen

[redigera | redigera wikitext]

svenska tidningar beslagtogs år –[1]

&#; beslagtagna tidningar plats kritiska mot nazityskland (80&#;%)
&#;64 övriga (20&#;%)

Under året åberopades smädelseparagrafen ifrån talet, såsom knappast använts sedan sin tillkomst, på grund av för att inom landet att anklaga någon formellt för ett brott 19 tidningar.[1] 16 från dessa tryckfrihetsåtal slutade tillsammans med fängelsestraff till den ansvarige utgivaren.[1] till för att undvika dessa uppmärksammade censurrättegångar valde Regeringen Hansson III för att medvetet feltolka lagen på grund av för att erhålla tillåtelse en förenklat censurförfarande.[1] Besluten kom för att delegeras mot justitieminister Karl Gustaf Westman samt sanktionerades från regeringen inom efterhand.[1] år – beslagtogs svenska tidningar, varav fanns kritiska mot Nazityskland.[1]

Regeringen inrättade en sidled regelverk nära sidan från Tryckfrihetsförordningen, samtidigt liksom vissa paragrafer inom lagen ny- samt omtolkades på grund av för att möjliggöra administrativa ingrepp.[4] Myndigheten Statens informationsstyrelse (SIS) inrättades tillsammans med sektionen Pressrådet [4] liksom senare efterträddes från sektionen Pressnämnden.[4] SIS skickade, via Tidningarnas Telegrambyrå, grå lappar mot pressen tillsammans råd samt anvisningar ifall vad myndigheten ansåg plats lämpligt alternativt olämpligt för att offentliggöra.[4]

Våren ålades riksdagen från ett enad statsmakt för att revidera Tryckfrihetsförordningen därför för att myndigheter nära konflikt alternativt krigsfara kunde censurera tidningar (förhandsgranska samt utfärda utgivningsförbud).

Att hålla ihop samlingsregeringen

Förslaget antogs från riksdagen inom juni samt året efter, efter valet , antogs lagen enstaka andra gång.[1] Den lagstiftningen kom inte någonsin för att användas. dock våren gav riksdagen även regeringen kraft för att tillsammans transportförbudet hindra leverans från periodisk text genom för att förbjuda för att den transporterades tillsammans allmänna kommunikationer.

Denna lagstiftning användes inom några fall[vilka?] mot kommunistisk press, mot modell Norrskensflamman.[3] Avsikten tillsammans med transportförbudet plats för att hindra utgivning utan för att tekniskt sett nyttja förhandscensur. i enlighet med dem ansvariga användes detta på grund av för att preventivt stävja vad man kallade en "missbruk" från tryckfriheten.[1]

Justitieminister Karl Gustaf Westman använde hellre konfiskeringsvapnet, även inom fall var åtal fanns möjligt.[4] inom mars publicerade 17 svenska tidningar enstaka likalydande produkt såsom plats ett sammanställning från styrkta vittnesmål angående tortyr inom norska fängelser.

Den svenska samlingsregeringen under andra världskriget () var en s

detta ledde mot masskonfiskering då justitieministers beslagtog samtliga 17 tidningar.[1]Sven Grafström skrev inom sin dagbok för att initiativet mot konfiskering oftast blev tagna ifrån utrikesdepartementet alternativt justitiedepartementet.[1]

Regeringens metod fanns för att ingripa mot tidningar redan innan klagomål ägde inkommit ifrån nazityskland, då den ansåg detta förudmjukande för att utföra detta inom efterhand.

detta ledde mot ingrepp mot yttringar vilket tyskarna ej ägde lagt symbol mot, ej brydde sig angående, alternativt ej ägde tänkt klaga på.[1] detta förekom även direkt censur ifrån regeringen.[1]

Det fanns främst tre tidningsmän vilket ådrog sig regeringens vrede samt repressalier: Torgny Segerstedt, Ture Nerman samt Johannes Wickman.[1]

Torgny Segerstedt, chefredaktör till Göteborgs Handels- samt Sjöfartstidning, kritiserade regeringens undfallenhet gentemot nazityskland, transiteringstrafiken samt inskränkningar inom tryckfriheten.

denne hamnade inom konflikt tillsammans detta officiella landet samt ombads upphöra tillsammans den "antityska" linje. Regeringens återkommande propåer samt kampanjer fick dock ej gehör samt flera siffra från GHT konfiskerades.

Den möjligen hårdast drabbade tidningen fanns Trots allt! (–) såsom utkom enstaka gång inom veckan samt plats tydligt väsentlig mot nazism samt fascism.

Johansson har beskrivit regeringens protest mot arresteringen av de norska studenterna den 1 december som ”en av historiens vändpunkter då historien vägrade vända”

Tidningen konfiskerades åtta gånger samt belades tillsammans med transportförbud. Redaktören Ture Nerman dömdes mot, samt avtjänade, tre månaders fängelse[4] till ledartexten "Hitlers helvetesmaskin" publicerad den 10 november

Johannes Wickman plats utrikeskommentator vid Dagens Nyheter. han citerade anförande samt uttalanden ifrån nazister samt lät dessa prata till sig själva.

detta ledde mot för att Pressnämnden, såsom bestod från publicister, tillställde ordern "Sarkasmer, ironiska samt sårande resultat samt insinuanta förändringar måste obetingat undvikas."[1]Dagens Nyheter beslagtogs dock inte någonsin beneath kriget.[1]

Censur från kultur

[redigera | redigera wikitext]

Förhandscensur från filmer infördes samt sådant liksom ansågs stötande klipptes bort.[1]

Böcker, revyer samt scenkonst censurerades.[1] en uppmärksammat modell existerar Karl Gerhards siffra "Den ökända hästen ifrån Troja" inom revyn Gullregn vid Folkan.

Regeringen tillkom som ett resultat av det sovjetiska anfallet mot Finland i Vinterkriget [källa behövs] och regerade till slutet av andra världskriget

Texten inom kupletten existerar starkt väsentlig mot nazityskland, dock även mot Sveriges eftergiftspolitik samt permittenttrafiken. Både statsminister Per Albin Hansson samt utrikesminister Christian Günther vädjade personligen mot Gerhard för att stryka kupletten, dock han vägrade.[1] inom augusti förbjöds han för att framföra den.


  • hur såg sveriges  statsmakt ut  beneath  andra världskriget

  • detta plats ursprunglig då polisen lät informera för att Folkan skulle stänga ifall ej kupletten ströks vilket den försvann ifrån revyn.[1]

    Filmen På västfronten intet nytt totalförbjöds.[1]

    Bland dem skrivna verk vilket förbjöds plats Hermann RauschningsSamtal tillsammans med Hitler (), Harold NicholsonsVarför England existerar inom krig, M.

    Horaks Komplotten på baksidan Stalin–Hitler-pakten, Englands vitbok ifall tyska koncentrationsläger, samt boken Med egna ord likt sammanställde quotation från Adolf Hitler samt andra nazistledare.[1]

    Axel Kiellands teaterstycke Om en människor önskar leva uruppfördes från Nya Teatern inom huvudstaden, efter tre dagar totalförbjöds pjäsen från Svenska regeringen[7]

    Censuren från kulturen motiverades tillsammans för att man ej ville reta upp nazityskland samt därmed riskera enstaka ockupation från land, dock i enlighet med Maria-Pia Boëthius handlade detta istället ifall för att hålla den egna befolkningen inom schack samt för att ingen vid allvar tror för att Tyskland skulle äga ockuperat landet vid bas från skrivna verk, revyer, teaterpjäser alternativt tidningsartiklar.

    Istället handlade detta ifall för att politikerna ville styra utan folkets inblandning genom för att förhindra för att misshagliga opinioner uppstod. dem styrande oroade sig till för att ett sådan opinion kunde uppstå ifall människor fick kunskap angående tyskarnas våldspolitik.[1]

    Censur från post

    [redigera | redigera wikitext]

    Förutom brevcensur innebar Allmänna säkerhetstjänstens postcensur även inskränkningar inom in- samt utförsel från tidningar samt tidskrifter mot samt ifrån landet.

    mot dem tidningar såsom stoppades hörde Daily Worker samt den brittiska skämttidningen Punch.[4]

    Sveriges roll inom kriget samt eftergiftspolitiken

    [redigera | redigera wikitext]

    Genom permittenttrafiken beneath perioden juni mot augusti , samt andra eftergifter mot nazityskland, kom landet för att delta passivt inom kriget vid Tysklands sida.[1]Per Albin Hansson medgav inom sin dagbok, vid regeringssammanträden samt inom riksdagen för att landet gav upp sin neutralitet,[1] dock denne avgjorde för att ej informera människor ifall det.[1] Beslutet ifall permittenttrafiken fattades enhälligt[a] från regeringen samt utan för att riksdagen tillfrågades.[1] Medborgarna informerades inledningsvis efter för att tågen redan ägde börjat rulla efter för att rykten angående avtalet ägde läckt mot tidningen Nordens Frihet.[1]

    Riksdagen äger hörts inom saken, dock riksdagsmötet besitter bara varit enstaka formsak; beslutet äger fattats långt dessförinnan.

    Per Albin Hansson, statsminister samt socialdemokratisk partiledare, besitter hanterat en svårt utrikespolitiskt dilemma tillsammans med hårda nypor samt föga respekt på grund av enstaka inom djupare fras demokratisk beslutsprocess.

    — Hans Villius angående Midsommarkrisen [8]:1h3m4s

    I samband tillsammans Midsommarkrisen inom juni medgav regeringen transitering från Engelbrechtdivisionen, ett fullt försedd tysk armé division, vid järnväg mellan Norge samt land i norden.

    Den allmänna opinionen ägde inom landet hösten vaknat samt kritiken mot dem tyska transiteringarna ägde ökat inom styrka.[1] Nazitysklands krigslycka ägde vänt efter Slaget nära el-Alamein () samt Slaget nära Stalingrad (–) samt tyskarna framstod ej längre såsom dem givna segerherrarna.

    Tillkomst och syfte

    Långsamt skiftade då landet sin lojalitet istället mot dem allierade samt regeringen ville för tillfället upprätta goda relationer tillsammans med framförallt USA samt Storbritannien.[1]

    Per-Albin Hansson ville ej yttra upp avtalet beneath påtryckningar ifrån dem allierade, ville ej nyttja detta inom förhandlingar, samt ville ej yttra upp detta från personlig vilja.

    Detta trots för att tyska diplomatiska kretsar tillsammans expertkunskap inom frågan nära övergången mellan två år / bedömde för att detta ägde varit naturligt på grund av den svenska regeringen för att utföra detta. vetenskapsman kom senare för att titta detta likt ett tveksam samt många illa förd politik fylld från dåliga beslut.[1]

    För för att utlova en stopp till transiteringarna fordrade regeringen en handelsavtal tillsammans dem allierade, dock regeringen dolde kopplingen mot handelsavtalet genom för att skynda vid uppsägningen sålunda för att detta skulle framstå likt en autonomt svenskt initiativ.[1]

    Permittenttrafiken upphörde inom augusti ,[1] dock avtalet tillsammans nazityskland angående permittenttrafiken ses likt enstaka svår tryck på grund av land inom historien.[1]

    Under kriget bytte landet järn mot stulet guld.

    Regeringen kände mot misstankarna för att tyskarna betalade malmen tillsammans med krigsbyten, dock regeringen ville ingenting veta.[9]

    Att tänja vid neutraliteten gav landet många stora fördelar beneath kriget.[10] dock då kriget plats slut fanns detta flera länder inom Europa, samt USA, vilket föraktade Sverige.[10]

    Statsråd

    [redigera | redigera wikitext]

    * Statsminister alternativt departementschef

    Se även

    [redigera | redigera wikitext]

    Fotnoter

    [redigera | redigera wikitext]

    Anmärkningar

    [redigera | redigera wikitext]

    Referenser

    [redigera | redigera wikitext]

    1. ^ [abcdefghijklmnopqrstuvwxyzaaabacadaeafagahaiajakalamanaoapaqarasatauav] Maria-Pia Boëthius.

      Heder samt samvete, , Norstedts förlag.

    2. ^Johan Romin. ”Realpolitiken beneath kriget räddade liv”. Arkiverad ifrån originalet den 5 månad :// Läst 26 mars &#; , 13 november
    3. ^ [abc] Stig Hadenius, Björn Molin samt Hans Wieslander. landet efter Aldus
    4. ^ [abcdefgh] Ingrid Adielsson.

      "Det ofria termen — Censur samt tryckrihet – samt –", Magisteruppsats nära Uppsala högskola, hösten Åtkomst den 15 april

    5. ^Betänkande angående säkerhetstjänstens verksamhet, SOU
    6. ^Hellström, Jenny (30 augusti ). ”Tage Erlander på baksidan hemliga koncentrationsläger”. Sveriges Radio. Arkiverad ifrån originalet den 3 september ://?Artikel= Läst 6 augusti &#;
    7. ^”Justitieämbetsmannens officiell rapport ”.

      Därför förklarade regeringen att Sverige förhöll sig neutralt, i folkrättslig mening, till de krigförande staterna

      Pcloud. 22 oktober sid.&#; Läst 12 april &#;

    8. ^Fyra dagar såsom skakade land – Midsommarkrisen ()
    9. ^”Tjuvgods inom riksbanken: landet bytte järn mot stulet guld. Samlingsregeringen kände mot misstankarna angående för att tyskarna betalade malmen tillsammans med krigsbyten. Regeringen ville ingenting veta”. Arkiverad ifrån originalet den 20 månad :// Läst 13 januari &#;Dagens Nyheter, 21 januari
    10. ^ [ab] "Andra världskriget - tysktågen, neutraliteten samt Nordkalotten", Sveriges Radio, 31 oktober Åtkomst den 14 april