Vad är det för nät i träden

Sverige besitter två inhemska arter från al: klibbal (Alnus glutinosa) samt gråal (Alnus incana) . Klibbalen dominerar inom södra delen från landet, medan gråalen är vanligare inom norrut.

Klibbalen gillar blöta marker

Klibbalen trivs bäst inom blöta marker samt är detta enda från våra trädslag vilket är anpassat för dessa förhållanden.

Den växer ofta nära gränsen mot öppet dricksvatten, dock trivs även på friska marker. På näringsrik, mullrik mark tillsammans med rörligt grundvatten förmå klibbalen nå ett medelproduktion på ca 10 m³sk per hektar samt år.

Gråalen är snabbare inom starten

Gråalen växer bäst på frisk, finjordshaltig mark, ofta tillsammans med produktion över 10 m³sk per hektar samt år.

Den kunna också växa på torrare samt mager mark. Gråal besitter ett snabbare ungdomstillväxt än klibbal, liksom dock passerar gråalens inom höjd efter ca 25 år. Klibbalen är många ljuskrävande, medan gråalen ej kräver fullt lika många ljus. Gråalen är också mer frosttålig samt används bland annat liksom amträd inom planteringar tillsammans ädla lövträd.

Gråalen är kapabel bli uppemot 200 år äldre inom Norrland, medan klibbalen sällan blir över 120 år.

Det ni kan göra är att plocka bort näten och de mest angripna bladen och det går även spruta med hård vattenstråle

Gråalen kunna nå ett höjd på 20 meter samt klibbalen 25 meter.

 

Klibbalen mot vänster besitter urnupna ark samt skaftade alkottar, medan gråalen mot höger äger vassa ark samt oskaftade honhängen samt kottar. Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga.

Illustration: Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.

 

Alens roll vilket markförbättrare

Alen är ett avgörande markförbättrare tackar vare sina rotknölar, liksom bildas inom symbios tillsammans med kvävefixerande bakterier. Dessa bakterier omvandlar luftens kväve mot föreningar vilket alen behöver, vilket är särskilt värdefullt inom kvävefattiga marker.

Denna symbios gör för att alen förmå fälla sina löv gröna (med kvävet kvar), vilket bidrar mot ökad näring inom den omgivande marken samt därigenom främjar tillväxt samt biologisk mångfald. tackar vare denna förmåga blandas alen allt oftare in inom bestånd för för att höja tillväxten.

Utbredning

Klibbalens naturliga utbredning sträcker sig huvudsakligen över Götaland samt Svealand, medan gråalen återfinns inom Svealand samt Norrland.

Alarna står tillsammans för 1,5 andel från detta totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.

Observationer från klibbal samt gråal från Artfakta, SLU Artdatabanken.

Kvistarnas form och storlek är med andra ord en följd av grenarnas tillväxt och förhållandena på trädets växtplats

Flera källor ligger på baksidan utbredningskartorna, dock enstaka nödvändig källa är Artportalen, där både allmänhet samt experter rapporterar in observationer.

Föryngring

Klibbalen förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott. inom många alkärr sker stubbskottsförökning över flera generationer, där träden samt dess rotskott lever inom buketter på upphöjda socklar. Dessa socklar är kapabel existera många artrika samt tillhandahålla miljöer för mossor, lavar, kärlväxter samt insekter.

Fröförökning sker tillsammans små, vingförsedda frön såsom mognar inom kottar beneath hösten samt sprids beneath senhösten mot vintern.

Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.

Skador samt hot

Alarna betas sällan från vilt, däremot kunna fejningsskador förekomma.

dem kunna också angripas från svampar. inom yngre ålder är kapabel dem drabbas från grentorka (Cryptospora suffusa), dock senare också från eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar orsakar röta inom stammen.

En relativt fräsch skada på klibbal är algsvampen Phytophthora, enstaka vissnesjuka vilket upptäcktes inom England 1993 samt äger spridit sig mot kontinenten.

Den allvarliga sjukdomen leder så småningom mot för att träden dör, samt besitter därför uppmärksammats på EU-nivå.

Alarnas ark förmå ibland bli angripna från insekter, likt mot modell allövbaggen (Agelastica alni) samt alviveln, vars larver lever inom bark samt bast.

Bastflugor kunna ibland orsaka fläckar inom veden.

Ytterligare data finns inom SLUs Skogsskada.

Virke

Klibbalens veddensitet är ca 370 kg per m³.

Hur kan jag bidra till minskat angrepp framöver?

Virket är ljust, rödbrunt. Splint samt kärnved skiljer sig ej åt. Virket är lätt för att ytbehandla samt något mjukare, dock segare än, aspvirke. detta är oftast rätfibrigt, vilket bland annat gör detta lämpligt såsom listvirke.

Stora grova kvistar tyder på ljus och luftig växtplats, det vill säga ett glest bestånd

Al används också mot inredningssnickerier, såsom paneler samt köksinredningar. Även möbler från al förekommer. Historiskt äger alvirke även använts mot trätofflor.

Generellt används gråalens virke inom många små omfattning.

Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp inom en nygallrat bestånd på Öland.

Foto: Mats Hannerz.

Alens hårdhet i enlighet med Brinell

Källa: Svenskt Trä – Träguiden

Ändyta	Längsyta
3,7	1,4