Varför är bensinen så billig i venezuela

Allt oftare kommer rapporter från Venezuelaom förödande oljeläckor. Ibland från raffinaderier, ibland från cisterner, ibland från förtöjda tankfartyg där olja, liksom på bas från USAs sanktioner ej förmå exporteras, äger lagrats.

Venezuela har höjt bensinpriset – med 6 000 procent

Samtidigt ringlar köerna kilometerlånga utanför bensinmackar runt ifall inom landet. Bensinen, likt för ej så länge fanns världens billigaste, praktiskt taget kostnadsfri, säljs för tillfället på svarta marknaden för 35 kronor litern. 

Det är enstaka lite bakvändillustration från vilket sociologen Fernando Coronil kallade den trollbindande staten.Coronilansåg för att oljeinkomsterna, samt fördelningen från dem, ersatte bygget från en ”normalt” samhälle baserat på produktion från nyttigheter samt något slags samband mellan ansvar samt rättigheter.

inom den trollbindande staten ersattes skatter, samt dem samhälleliga strukturer liksom följde från dem, från oljeinkomsterna. tillsammans höga oljeinkomster plats allt möjligt. tillsammans låga oljeinkomster rasade allt samman. 

Som för tillfället. När Hugo Chávezvaldes1998 producerade Venezuela 3,5 miljoner tallrik olja per ljus – idag ej ens 600 000. 

Men detta besitter ej bara tillsammans oljeprisernas uppgång samt fall för att göra.

57 per gallon) for gasoline last week amid fuel shortages, one of the world's highest rates and a dramatic reversal for an OPEC nation that long

När Chávezblev president fanns oljepriset mot samt tillsammans lägre än nu.Den katastrofala situationen idag äger mer för att göra tillsammans med dem nästan mytiska föreställningar ifall oljan vilket frodats ända sen dem första oljefynden inom Venezuela på 1920-talet. Den första källan plats såsom en ostoppbart nederbörd från olja vilket pågick inom tio dagar.

detta blev enstaka tecken för bottenlös rikedom. 

Men inom slutet från 1930-talet publicerade författaren Arturo UslarPietrien skrivelse vilket varnade för oljans negativa potential.Sembrar el petróleo! (”så oljan!”)var rubriken.Uppmaningen för att ”så oljan” blev också ledstjärna för dem flesta venezuelanska presidenter sedan dess.

beneath Carlos Andrés Pérez (CAP) första presidentperiod (1973–1978) – då oljan nationaliserades, detta statliga oljebolaget PDVSA bildades samt oljepriserna gick inom höjden– byggdes dem stora statliga basindustrierna inom staden Guayana,men ocksåett allmänt samt kostnadsfri utbildningssystem, inklusive universiteten.

CAP satsade också på grundlig sociala schema samt social arrangemang inom ensträvan för att förverkliga enstaka latinamerikansk formav socialdemokrati. 

Men när CAP kom mot makten ett andra gång (1989–1993) ägde oljepriserna rasat, dem stora lån likt tagits beneath oljeboomens övermodiga år kunde ej längre amorteras samt Internationella valutafonden (IMF) tvingade igenom en radikaltåtstramningspaket, såsom också rymde höjda bensinpriser.

Den olja vilket CAP ägde sått gav skörd några goda år, dock när dem dåliga tiderna kom fanns inget sparat inom ladorna. 

Reaktionen blev el Caracazo (ungefär “den stora smällen inom Caracas”).

detta fanns en kaotiskt uppror tillsammans med omfattade plundringsvågor såsom pågick inom över enstaka sju dagar samt liksom slogs ner från militär samt polis. Officiellt dödades 276 personer, inofficiellt minimalt 3 000.

Det är en lite bakvänd illustration av vad sociologen Fernando Coronil kallade den magiska staten

Efter el Caracazo blev bara tanken på för att höja bensinpriset tabu. 

Tills för tillfället, när detta knappt finns någon bensin. 

I konsekvenser från el Caracazo ledde den unge översten Hugo Chávez en kuppförsök mot CAP. inom sitt TV-framträdande, efter för att äga blåst från kuppförsöket, förklarade Chávez för att denne samt hans rörelse drog sig tillbaka ”för den här gången”.

Efter några års fängelsevistelse tillsammans med många privilegier kom denne igen såsom segrande presidentkandidat. 

Caracasbor fyller dunkar från ett läckande vattenrör eftersom ständiga strömavbrott stryper flödet i kranarna inom bostäder samt på arbetsplatser.

Foto: Fernando Llano/AP/TT 

Hugo Chávez var, liksom sin föregångare,fast besluten för att ”så oljan”.Men ej bara inom struktur från produktiva investeringar. Oljan fanns själva essensen inom hans ”bolivarianska revolution”, verktyget för för att bygga ”socialismen för detta 21:aårhundradet”.Grundtanken fanns enkel: Kontrollen över oljeinkomsterna skulle användas för för att fördela dem så för att dem framför allt kom dem fattiga mot sektion.

samt samtidigt bygga upp nya internationella samarbeten där relationen mellan Kuba samt Venezuela utgjorde axeln. 

För för att granska oljeinkomsterna behövde Chávez granska PDVSA, likt ägde utvecklats mot en från världens inflytelserik oljebolag samt detta näst största företaget inom Latinamerika.

Samtidigt fanns PDVSA enstaka värld för sig, tillsammans med egna värderingar, egna intressen, personlig traditioner.

The rise in subsidized fuel prices

Anställda på PDVSA bodde ofta inom egna bostadsområden, ägde sina egna sociala klubbar, sina egna skolor samt sitt eget pensionssystem. Högt uppsatta chefer drog sig åter vilket välbärgade män tillsammans med saftiga bankkonton inom Miami. dock också person som arbetar ägde högre löner samt bättre förmåner än andra samt fick man en fast jobb på PDVSA fanns framtiden säkrad både för ett själv samt ens familj. 

Så när Hugo Chávez inom TV förklarade för att denne skulle avsätta sju från företagets högsta chefer, ”kanske alla”, samt ersätta dem tillsammans personer vilket denne ägde politiskt förtroende för, så orsakade detta ej bara en ramaskri, utan enstaka långvarig nationell strejk, vilket från Chávez anhängare beskrevs såsom ”det stora oljesabotaget” alternativt ”oljekuppen”. 

Strejken började inom månad 2001.I april 2002 avsattes Chávez efter enstaka militärkupp, dock återinsattes 48 timmar senare från lojala militärer efter massiva protester.

När strejken tog slut, först inom månad 2003, skedde enstaka genomgripande utrensning. från PDVSA:s 30 000 anställda avskedades 20000, framför allt högre tjänstemän samt mekanisk anställda, samt ersattes tillsammans med ”politiskt pålitliga”. idag, sade Chávez, skulle den verkliga nationaliseringen från PDVSA börja samt enstaka långsiktig strategi såsom gällde fram mot 2030 för hur oljan skulle ”sås” utarbetades.

Garantin för för att detta skulle fungera plats, sade Chávez, för att detta nya PDVSAvar rojo, rojito– rött rakt igenom.

Antalet anställda ökade mot uppemot 100 000 samt PDVSA blev, mer än någonsin tidigare, navet kring vilket bota staten rörde sig. dem höga internationella oljepriserna stärkte känslan från för att allt plats möjligt.

PDVSA byggde bostäder, finansierade grundlig sociala schema, drev jordbruk samt industrier såsom Chávez exproprierat tillsammans med enstaka lätt beställning beneath sitt veckovisa TV-program Alópresidente. Dessutom kontrolleradeChávez ett utvecklingsfond, Fondem, såsom denne använde vilket denne ville samt vilket ingen ytterligare ägde någon insyn i.  

Hugo Chávezkände sig såsom kaptenen på fartyget likt skulle rädda mänskligheten genom kapitalismens kaos in mot socialismens lugna hamn.

”Jag är ej jag”, förklarade denne, ”jag är folket”. 

Men på identisk sätt vilket CAP började Chávez för att bekymmerslöst skuldsätta sig. mot skillnad från föregångaren hemlighöll denne dock siffrorna.Men när NicolásMaduro övertog makten 2013 beräknar ekonomer för att skulden motsvarade mellan 60 samt över 100 andel från BNP, samtidigt såsom ekonomin föll vilket enstaka berg.

Presidentens tilltag ska rädda landets ekonomi från kollaps

Hemlighetsmakeriet, mot massiv sektion betingat från affärerna tillsammans Kuba, inom kombination tillsammans med artificiella samt dubbla växelkurser samt illusoriska valutareformer, blev bördig mark för ett vilt växande korruption. 

Den förre ekonomiministern Jorge Giordini, vilket ägde varit Chávez lärare inom ekonomiunder hans period inom fängelset, klagade över för att denne ej ägde tillgång mot någon trovärdig statistik samt för att denne fanns tvungen attgissa sig fram när han gjorde sin ekonomisk plan.

Senare berättade han för att han själv bevittnat hur motsvarande en par miljarder kronor stulits rakt upp samt nerav högt uppsatta regeringsfunktionärer. han sade också för att Venezuela beneath hans period ägde förlorat omkring 200miljarderkronor enbart på manipuleringen från dem olika växelkurserna. 

Ett skepp kommer fullastat från Iran, paradoxalt nog tillsammans med bensin mot världens oljerikaste nation Venezuela.

Foto: Marcos Moreno/AP/TT 

Nyligenavslöjade detta internationella grävande journalistnätverket ICIJatt detta mellan 2009 samt 2017 försvann mer än 4 000miljarderkronor från Venezuela vilket tvättades inom olika internationella banker.Den marxistiske venezuelanske ekonomen Manuel Sutherland hävdar attdet inte någonsin någonsin förekommit ett så grundlig kapitalflykt inom förhållande mot BNP likt inom Venezuela samt för att detta idag finns fleramiljarderkronor på bankkonton liksom ägs från venezuelaner runt angående inom världen. 

Det är oljeinkomster motsvarande flera års BNP likt förskingrats, stulits, försvunnit.

mot detta kunna läggas för att Venezuela förlorade omkring 100miljarderkronor per år beneath åren då man från rädsla för en nytt Caracazo mer alternativt mindre skänkte försvunnen bensinen.Om dessa valuta iställetskulle äga stannat kvar inom ekonomin ägde Venezuela idag sannolikt existera Latinamerikas maximalt välmående nation, istället för detta liksom mår sämst. 

Det är möjligt för att Hugo Chávezinte misstänkte för att denna kapitalflykt skulle äga boende när han avgjorde hur oljan skulle ”sås”.

dock detta fanns så detta blev.

Senast priset höjdes var för 20 år sedan och det resulterade då i

samt ett avgörande orsak plats just hans upplevelse från sig själv vilket detta belysta avantgardet liksom ej behövde konsultera tillsammans med någon – förutom, möjligen, tillsammans med Fidel Castro.  

Innan denne dog 2013 ägde HugoChávezskrivit sitt testamente, ”plan för fäderneslandet”, såsom senare antogs vilket team.

Där beskriver denne inom detalj hur den ”kommunala staten”, hans framtidsperspektiv angående detta 21:aårhundradets socialism, bör titta ut. Förutsättningen för all projektet ärdock för att oljeproduktionen ökar mot 6 miljoner tallrik per ljus tillsammans bibehållna kostnader. Något likt, i enlighet med Hugo Chávez, skulle uppnås 2019. 

Att detta ej blev så berodde ej bara på attoljepriset sjönk alternativt på för att korruptionen löpte amok samt skapade enstaka helt färsk social klass:los bolibuergeses (boliviarianska borgare).

Bensinen är så kraftigt subventionerad i Venezuela att man i praktiken kan kalla den gratis

Framför allt fanns skälet för att den bolivarianska revolutionen systematiskt lurade sig själv inom den trollbindande statens anda.När dem olika formerna för socialistiska företag alternativt samarbetsvillig ej fungerade, ersattes demed nya former tillsammans med nya namn, dock framför allt tillsammans byten från chefer samt höga tjänstemän liksom plats ”politiskt pålitliga” samt sommed tiden allt oftare kom för att existera militärer. 

Kö mot ett från detta statliga oljebolaget PDVSA:s bensinmackar i huvudstaden Caracas.

Bensinen, liksom förr plats nästan gratis inom Venezuela, kostar numera cirka 35 kronor litern. Foto: Matias Delacroix/AP/TT 

Problem skylldes på sabotage från anställda likt gick inom imperiets ledband. Lösningen plats ökad övervakning.

Venezuelans reported paying above $2 per liter ($7

identisk sak skedde också både inom PDVSA samt inom detta nationella energibolaget. Verkligheten ägde blivit den värsta fienden såsom bäst hölls på avstånd från ett allt mer uppdiktad retorik. dock, liksom enstaka tidigare minister lakoniskt konstaterade: ”Det räcker ej tillsammans med militära beställning samt revolutionär retorik för för att fysikens lagar bör lyda…”.  

När Chávez dog och ersattes från NicolásMaduro producerade Venezuela kvar enstaka bit över 2 miljoner tallrik olja per dygn, dock grunden mot dagens sammanbrott plats redan lagd.

för att dem oljeexporterande ländernas organisation,Opec, tillskriver Venezuela världens största oljereserverär ett klen tröst eftersom landet ej längre äger förmåga för att exploatera dem. Idag ligger den enstaka gång så stolta oljeindustrin inom ruiner på bas från den katastrofala bristen på underhåll, såsom inom sin tur beror på den katastrofala bristen på respekt för kunnande samt enstaka övertro på den egna visdomen. 

USA:ssanktioner äger gjort situationen än mer dramatisk eftersom Venezuela ej längre är kapabel sälja utomlands den lilla olja man trots allt producerar.

Samtidigt likt nästan varenda världens stora oljebolag deltar inom satsningen på förnybara energikällor besitter förfallet inom Venezuela gått så långt för att detta är tveksamt angående PDVSA någonsinska behärska hämta sig. 

Den bensin från Iran man lyckats köpa mot höga kostnader besitter dessutom,på bas från USA:s sanktioner, svårt för att ta sig fram mot venezuelanska hamnar.

detta medför ej bara för att köerna framför bensinmackarna blir längre samt allt mer tröstlösa, utan också för att skördar från ruralt område ej längre når marknader inom städerna.Samtidigt fortsätter lagrad olja attrinna ut inom havet från trasiga raffinaderier, spruckna cisterner samt rostiga fartyg. 

Revolutionens hoppfulla löfte äger övergått inom enstaka uppgivenhet såsom ej ens NicolásMaduros maximalt överdrivna retorik förmår dölja.

Utom, möjligen, för honom själv.